Kvartersnytt – Tystare än i väntrummet hos tandläkaren – då är det bra!
När jag var liten var jag vild, glad och älskade att vara fri, med en fantasi som var rimlig på mina villkor. Fick jag drömma mig bort var det alltid till en magisk värld där tid och rum var flytande, för så kan man också definiera här och nu. Musiken spelade en stor roll i denna magiska värld, för den tillåter en att känna, att låta känslorna finnas. Nu är jag inte liten längre – tyvärr – men fantasin, den frodas, och varje dag stiger jag in i ett hus där kreativitet och lust dominerar.
Av detta förstår ni att det är ganska så tacksamt att få öppna dörren till Kulturkvarteret varje dag. Sedan jag började jobba här 2015 har jag och Helen, som är verksamhetschef, haft en gemensam önskan som vi jobbat för, och det är att låta barn i grundskolan få komma till detta fina hus – Kulturkvarteret – och få se en riktig konsertsal samt uppleva levande musik. Tillsammans med Kulturnyckeln och i samarbete med vår egen stråkorkester Musica Vitae blev det verklighet för första gången ifjol och nu har precis årets konserter avslutats.
Denna vecka har vi haft 963 barn från grundskolorna i årskurs 2 i Kristianstad kommun som har hälsat på här hos oss och sett ”Min första orkesterkonsert” med ledning av Harald Leander! 963 stycken! Jag tycker det är coolt.
Tänk att alla barn som är födda 2016 har varit med om samma upplevelse. De har alla fått samma verktyg för att förhoppningsvis – hoppas jag i alla fall innerligt – ta med sig något från denna konsert som gagnar dem framåt i livet.
Att få höra barnens ”Woooowwwww” när Musica Vitae spelade Super Mario-låten eller filmmusik från Harry Potter med Hedvigs tema var stort. Ännu större var det att det var så tyst att man kunde ta på känslan när Griegs ”I bergakungens sal” spelades av orkestern. Vid just detta tillfälle var det 191 barn i salongen och jag inser att jag sitter där tillsammans med en knäpptyst publik av barn som är 8 år.
Det var inte så tyst i salongen vid något annat tillfälle, men nu var barnen fast, fångade i musikens magiska förmåga och drömde sig bort. SÅ fint! Jag vet plötsligt varför det var värt allt förarbete med planering av vad eleverna skulle få uppleva tillsammans med orkestern, besök i skolor för att få veta hur barnen vill bli bemötta när de kommer till ett kulturhus, planering av var varje skola ska sitta i salongen, snabba fingrar som pillar bort lappar med skolornas namn på stolsraderna för att strax kommer nya elever och nya skylt ska vara på plats på varje rad, garderober som ska märkas upp för att eleverna ska veta vilken klädhängare som är deras, målarbilder av stråkfamiljen som ska paketeras i kuvert för att varje klass ska få med sig något som ett minne och för att jobba vidare med besöket, musiken osv. Men – det ger mig så oändligt mycket tillbaka när jag ser hur barnen lever sig in och tillåter sig själva att ryckas med. När de tillåts använda sin fantasi!
// Emma Eriksson – Produktionskoordinator
